Albert Bierstadt
Albert Bierstadt's Oil Paintings
Albert Bierstadt Museum
Jan 8, 1830 - Feb 18, 1902. German-American painter.

About Us
email

90,680 paintings total now
Toll Free: 1-877-240-4507

  

Bierstadt.org, welcome & enjoy!
Albert Bierstadt.org
 

CAPRIOLO, Domenico
Self portrait

ID: 81730

CAPRIOLO, Domenico Self portrait
Go Back!



CAPRIOLO, Domenico Self portrait


Go Back!


 

CAPRIOLO, Domenico

Italian painter, Venetian school (b. 1494, Venezia, d. 1528, Treviso) Italian painter. He moved from Venice to Treviso c. 1517, where he is well documented (though there is little about his painting). In 1518-19 he married Camilla, daughter of the painter Pier Maria Pennacchi. A coherent body of work executed between 1518 and 1528 has been reconstructed. Capriolo's first secure work, the Adoration of the Shepherds (Treviso, Mus. Civ.), signed and dated 1518, has a formal structure reminiscent of the late style of Giovanni Bellini, with the broader chromatic range of Palma Vecchio and a crepuscular light that recalls the Venetian works of Giovanni Girolamo Savoldo or Giovanni da Asola ( fl 1512-31). The Assumption in Treviso Cathedral, commissioned in 1520, shows, in its spiralling movement, the influence of the contemporary frescoes of Pordenone in the nearby Malchiostro Chapel. In the Legend of the Doubting Midwife (Treviso, Mus. Civ.), signed and dated 1524, the influence of Savoldo is greater than that of Palma. This is also apparent in the altarpiece of the parish church of Ponzano Veneto (Treviso), dated 1525. The portrait of Lelio Torelli (Barnard Castle, Bowes Mus.), signed and dated 1528, Capriolo's last known work, seems by contrast to reflect local models of portraiture and lies somewhere between the styles of Sebastiano Florigerio and Bernardino Licinio. Other works assigned to Capriolo include: the altarpieces of the parish churches of Cavasagra and Spercenigo, near Treviso; the Adoration of the Shepherds in the sacristy of Serravalle Cathedral at Vittorio Veneto; a fragment of a Nativity (Venice, Mus. Correr); two paintings of the Virgin and Child with Saints (Bucharest, Mus. A.; Conegliano, Mus. Civ. Castello).  Related Paintings of CAPRIOLO, Domenico :. | painterly realism | A Tree Trunks (mk17) | Factories | Portrait of Felipe Manuel, Prince of Savoya | Les Marchands du Caire (mk32) |
Related Artists:
Volterrano
Italian Baroque Era Painter, 1611-ca.1690
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Adam Pynacker
Dutch Baroque Era Painter, 1622-1673






Albert Bierstadt
All the Albert Bierstadt's Oil Paintings




Supported by oil paintings and picture frames 



Copyright Reserved